don't take me for granted

trött på det mesta, och det känns som jag frenetiskt sett
satt mig i skiten igen.
förstår inte varför jag alltid lyckas,
chanel gör det omöjliga om och om igen.
kämpar för att ta mig igenom dagarna numera,
trots att sekunder blir till minuter och minuter blir till timmar,
känns det som att varje sekund är en evighet.
och jag är så trött,
på att klockan inte är med på min sida och att tiden bedrar mig.
nynnar på "det löser sig" med timbuktu,
och undrar hur han kan veta..
.. hur kan han veta att allt blir bra?
bara för att det "alltid" gör det,
kan det bli ett undantag för mig, eller hur?
"shit happens rakkirakka ding dong"


blås inte när det är storm
/ undertecknat ; chanel